“Vad tänker du på?” Frågan kommer helt oförberett. Paniken växer och jag försöker blixtsnabbt komma på något trovärdigt att säga.
Detta och liknande scenarier har utspelat sig otaliga gånger i mina tidigare förhållanden. Jag vet inte hur det är med dig, men ibland dyker det upp tankar och fantasier i mitt huvud som jag helst inte delar med andra. Ibland har jag kommit på mig själv med att fabricera tankar om frågan skulle dyka upp, så att jag har någonting att säga som riktar uppmärksamheten bort från det jag just nu tänker på.
Jag tror att det är ett sätt att försöka skydda mig själv. Om jag berättar allt jag tänker på när jag får frågan, finns en rädsla för att bli bedömd. Jag försöker nog också skydda den andra från att bli påverkad av det jag tänker på. Så både ett skydd för mig själv och för andra, men på bekostnad av ärlighet, närhet och närvaro. Det jag har upptäckt är att när jag undanhåller saker som jag är lite nervös för att berätta, växer lätt distansen. Det blir som en hemlighet jag behöver skydda, en del av mig dit ingen annan får tillträde.
Nu tror jag inte att jag behöver berätta alla mina tankar och fantasier och i vissa förhållanden kan det vara direkt farligt att göra det. Däremot är jag intresserad av att fördjupa kontakten med andra och de tankar som jag är rädd för att dela tror jag många gånger rymmer en potential till att komma närmare varandra.
I mitt nuvarande förhållande har vi därför en överenskommelse. Det första samtalet vi har med varandra i veckan ställer vi följande fråga till oss själva: “Vad är jag rädd att berätta för dig?” och så berättar vi för varandra om det som känns pirrigt. Det har blivit som en ritual. Istället för att vänta på rätt tillfälle – som ändå aldrig verkar dyka upp – tar vi tag i saken direkt. Ibland finns det något jag tänkt på som jag varit nervös för att säga och ibland kommer jag inte på något som jag är rädd för att dela med mig av. För mig har detta inneburit att jag är mer närvarande och inte längre på min vakt, redo att skydda mina tankar från obehöriga. Jag kan helt enkelt njuta mer av samvaron med närvaro och öppenhet.
