Vilket ansvar har våldsbrottslingar för sitt beteende?

Jag har inte skrivit så många blogginlägg på senare tid och jag har några olika varianter av bloggar. Jag ska nu samla huvudparten av mitt bloggskrivande på denna sida istället. Jag tänker att jag tar upp tankar och funderingar som har med Nonviolent Communication att göra och som handlar om människans utveckling och förmåga i största allmänhet. Samtidigt ska jag försöka att skriva blogginlägg med tätare intervall. Först ut är ett tips om ett program på SVT play från Vetenskapens värld. Programmet kan bara ses i tio dagar till fram till måndag 28 augusti, så missa inte chansen att se en spännande dokumentär om genernas och miljöns betydelse för vår utveckling i vuxen ålder.

Alla människor som föddes i den nyzeeländska staden Dunedin 1972 ingår i en långtidsstudie. I denna studie har framkommit fascinerande upptäckter kring bland annat våld, depression och psykoser. Jag kommer koncentrera mig på våldsbiten.

Under 1900-talet har det det förekommit en debatt om våldsbrottslingar är ett resultat av sina gener eller av uppväxtförhållanden och miljö. Studien från Dunedin visar att det är en kombination. Studien visade att samtliga våldsamma vuxna hade utsatts för våld eller bristande omsorg före 11-årsåldern. Samtidigt fanns det många vuxna som varit med om liknande uppväxtförhållanden utan att bli våldsamma som vuxna. De kanske istället blev deprimerade eller drack för mycket. Men det fanns också de som blev framgångsrika egenföretagare och kärleksfulla familjefäder. Så vad var orsaken till att vissa blev våldsamma och andra inte?

Det visade sig att de som hade en kort variant av en gen som heter MAOA var extra känsliga för att utveckla ett våldsamt beteende i vuxen ålder. Hela 30 procent av männen bär på den korta MAOA-genen men bara fem procent av befolkningen utvecklar ett våldsamt beteende. Studien visade att 85 procent av dem som bar på riskgenen och som misshandlades före 11-årsåldern utvecklade ett antisocialt beteende som vuxna.

En fråga som inställer sig utifrån denna forskning är hur stort ansvar de män som är våldsamma har? De har varken valt sina gener eller sin uppväxtmiljö, så kan de verkligen klandras för sitt beteende? En sak är i alla fall säker: en gynnsam och trygg uppväxt oavsett genetiska riskfaktorer ger de bästa förutsättningarna för att växa upp till trygga och välmående människor.

 

Det här inlägget postades i Nonviolent Communication.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *