For English, see below the video.
3-12 maj 2019 inträffar en IIT i Stockholm. En IIT – International Intensive Training – är en niodagars workshop i NVC. Varje år sker ett gäng IIT:s i olika världsdelar och med olika certifierade NVC-tränare. IIT:n i Stockholm kommer ledas av:
– Robert Gonzales
– Katherine Singer
– Robert Krzisnik
– Liv Larsson
– Agnieszka Rzewuska-Paca (om fler än 55 deltagare)
För närvarande är deltagare från följande länder registrerade: USA, Kanada, Polen, Sverige, Belgien, Tyskland, Spanien, Norge, Sydkorea, Frankrike, Rwanda, Schweiz, Storbritannien, Nepal och Indien.
Läs mer och anmäl dig här.
Krasch! Plötsligt hade jag backat in i bilen bakom mig. Jag tror knappt att jag hann känna någon skuld innan tankarna for iväg till att skylla händelsen på någon annan. Det var ju inte mitt fel! Jag förlitade mig på extern information från andra. Jag stod utan skuld! Blandade känslor av skam, rädsla och ilska for igenom mig. 
Jag är inte stolt över att behöva medge det, men jag har varit fast i en handlingsförlamande passivitet i ett halvårs tid. Det är den nya GDPR-lagen och skyddet av vår personliga integritet på nätet som är orsaken (och jag vet såklart att detta inte är orsaken). Sedan lagen infördes i slutet av maj har jag velat införa en integritetspolicy på min hemsida och i mina nyhetsbrev. Denna vilja har dock inte resulterat i handling utan bara i ett förlamande icke-görande. 
För ett par dagar sedan var jag ganska belåten. Innan lunchrasten på jobbet tog jag en kort promenad och bara det får mig på gott humör. Jag kände mig väldigt nöjd med att ta tio minuter av min mestadels stillasittande tid för att gå ut och röra mig lite i dagsljuset. På grässlänten mellan parkeringen och gångvägen såg jag en pappersmugg. Spontant gick jag fram och plockade upp den. 
Jag har precis läst ut e-boken “Integral Politics” av 
Utan att gå in på detaljer tror jag att de flesta av er som läser detta blogginlägg håller med om att kärlek och relationer kan skaka om ens sinnesfrid rejält. Kärlek kan förorsaka en emotionell berg-och dalbana, precis som när jag åkte 
Igår såg jag 
Varje sommar sedan några år tillbaka deltar jag på “the European Nonviolent Communication Summer Festival” som i år gick av stapeln i Danmark (hur jag tog mig dit och därifrån kan du snart läsa i ett annat blogginlägg). Deltagarna på festivalen har möjlighet att erbjuda workshops oavsett deras kunskap i Nonviolent Communication (NVC). Det är ett fantastiskt sätt att dela med sig av sin kunskap och att experimentera med nya idéer. Jag brukar erbjuda ett gäng olika slags workshops och så även detta år. 
Den senaste tiden har jag stött på flera i NVC*-sammanhang som hävdar att kontroll inte är ett behov. Jag tror att de tänker på kontroll som en form av önskan att kontrollera ett visst utfall. 
På jobbet häromdagen berättade en kollega vad hen tyckte om olika saker som jag gjorde. Hen jämförde mig med andra kollegor och jag märkte att hen fick medhåll av några andra. Det hände massor av saker i mig. Jag reagerade först med att gå i försvar, men jag blev också förvånad och nyfiken på vad som låg bakom. Jag märkte att jag fick upp ett gäng egna bedömningar och jag blev också ledsen. 
