Gemenskap – ”The Needs’ Year” (vecka 2)

Gemenskap The Needs Year Joachim Berggren KommunikationGemenskap

“Vem i kollektivhuset skulle du helst vilja äta?” Vi satt runt ett av borden i matsalen och resonerade. Vi höll oss till de vuxna kollektivhusmedlemmarna och de flesta av oss valde en av de unga kvinnorna i huset. För en utomstående kanske detta val av ämne kan te sig makabert, men vi roade oss kungligt. Ibland landade våra diskussioner i de tabubelagda ämnena sex och bajs eller andra ämnen som jag föreställer mig inte förekommer så ofta runt andra middagsbord. Men oftare handlade våra diskussioner om världsförändring, rasism, feminism, bostadspolitik och miljöfrågor. Högt och lågt, sofistikerat och oanständigt.

Jag engagerade mig i mötesgruppen och i välkomstkommittén, gruppen som tog emot nya kollektivhusmedlemmar. Jag lagade ekologisk veganmat var fjärde eller var femte vecka och resten av dagarna kom jag till ett dukat middagsbord som någon annan i huset hade lagat. Jag bodde själv med min äldsta dotter, i familj med upp till fem barn och i storfamilj där vi delade livet med andra familjer och ensamstående i en 320 kvadratmeter stor lägenhet med 13 rum och kök. Vi ordnade fester, föredrag och stoppade omvandling av våra hyresrätter till bostadsrätter. Vi startade ekologisk matbutik och odlade grönsaker. Vi gick på punkspelningar, festivaler och deltog i demonstrationer. Vi firade alternativ julafton och gömde flyktingar. Vi grät och skrattade, bråkade och samarbetade, blev fiender och älskare.

När jag bodde i kollektivhuset Cigarrlådan upplevde jag ofta mitt behov av gemenskap* (eng community) väldigt tillgodosett. Jag delade min vardag med människor jag kände. Jag hade så gott som ständigt möjlighet att umgås med någon. Även om vi ofta tyckte olika och hamnade i konflikt med varandra, delade vi liknande livssyn och värderingar.

Styrkan i grupper

Vi människor mår bra i sammanhang med andra människor som vi har tillräckligt mycket gemensamt med att vi identifierar oss som ett “vi”. Vi har under vår evolution varit beroende av en grupp runt omkring oss för vår överlevnad. Vi har samarbetat för att åstadkomma saker vi inte klarat av på egen hand. Ensamma förmår vi inte mycket, och när vi levde som jägare och samlare var ensamhet lika med döden.

Min erfarenhet av gemenskap har i de flesta sammanhang varit i ganska små grupper, grupper där alla har möjlighet att vara i kontakt med varandra. Alla kanske inte är bästa vänner, men det finns något som förenar oss. Vi är som en liten stam. Det finns ofta en tydlig och ibland outtalad gräns mellan de som tillhör gruppen och de som står utanför den.

Dessa gemenskaper kan uppstå i olika sammanhang. I mitt exempel ovan är det en boendegemenskap. Andra gemenskaper jag har haft i mitt liv är de Europeiska NVC-festivalerna, min familj, arbetsplatser, kompisgäng – till exempel mitt punkgäng, olika aktivistmiljöer, delar av min skolklass under högstadiet etc.

Vi och dom

Baksidan av att uppleva en väldigt starka gemenskaper är att det tenderar att dela upp världen i vi och dom. Som individer kan vi handla egoistiskt och tänka på våra egna fördelar i första hand. På samma sätt kan vi agera “grupp-istiskt” och fokusera på vår egen grupp i motsats till andra grupper. Jag tror att de flesta större konflikter uppstår utifrån denna partiska attityd. Vi fokuserar på att resurser, det vill säga olika former av behov, ska gynna vår egen grupp, ofta på bekostnad av andra gruppers behov.

Jag har precis läst en bok som heter “The courage to be disliked” och i den beskrivs bland annat Alfred Adlers syn på “community”. I hans definition ryms inte bara hela människosläktet utan allt levande (och mer därtill). Om vi kan utsträcka vår omsorg både bortom oss själva som individer och bortom våra omedelbara grupptillhörigheter kanske vi får en möjlighet att skapa en större upplevelse av gemenskap till nytta för allt fler.

Det finns inte många upplevelser som slår den starka upplevelsen av gemenskap eftersom att vara i gemenskap, i kärleksfull kontakt, i tryggt utforskande, ha kul med andra, dela starka band och vara en del av något mer än mitt individuella jag – det är helt fantastiskt!

Vilka strategier använder du för att tillgodose behovet av gemenskap?

Dela dina strategier i kommentaren nedan eller, om du är en premium-prenumerant på ”The Needs’ Year”, på onlineplattformen.


Detta blogginlägg publicerades ursprungligen på Empathic Way Europe’s hemsida med rubriken: Rest– The Needs’ Year (Week 3).

En gång i veckan pratar jag med en NVC-tränare om behov. Anmäl dig till nyhetsbrevet så får du en länk till nästa Zoom-möte. Om du vill ta del av inspelade samtal kan du bli en premium-prenumerant. Läs mer här.

Det här inlägget postades i Nonviolent Communication.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *