Acceptans – ”The Needs’ Year” (vecka 1)

Acceptans The Needs Year Joachim Berggren KommunikationAcceptans

Det började med gåshud på underarmarna. Snart började armarna darra och darrningarna övergick så småningom i skakningar och spred sig upp till axlarna och överkroppen. Det pågick i ungefär 20 minuter och började sedan avta. Till slut var det bara som en omärklig vibration och tycktes helt försvinna. Men när jag förde samman käkarna började tänderna att skallra – Jag vibrerade fortfarande inombords. Och det fortsatte under resten av samtalet.

Denna händelse inträffade för några år sedan då jag deltog i Euro Life med Robert Gonzales. Mellan de fyra veckolånga träffarna träffade vi våra empatikamrater och denna kväll hade jag ett samtal med en av deltagarna via Zoom. Det jag beskrev ovan började ungefär en halvtimme in i samtalet. Jag hade varit med om liknande upplevelser tidigare i livet – om än inte så kraftfulla – så jag var inte orolig på något sätt.

Min tolkning är att jag upplevde gammal rädsla som fick fritt utlopp genom dessa skakningar. Du som läser detta blogginlägg känner säkert igen att rädsla kan ta sig uttryck i kroppsskakningar. Under samtalet erfor jag fullständig frihet i hur jag uttryckte mig själv. Min vän var totalt närvarande och jag upplevde inga spår av dömanden. Jag hade inte en tanke på hur det jag sa eller gjorde kunde uppfattas av henne. 

Jag blev medveten om att jag i mitt dagliga liv mer eller mindre ständigt omedvetet ägnar energi åt att föreställa mig hur det jag gör och säger uppfattas av andra människor. Jag kom till insikt om att det jag upplevde i min kropp var en erfarenhet av total acceptans. 

Tidigare när jag tänkt på behovet av acceptans har jag betraktat det lite styvmoderligt. Tankarna gick något i stil med “Självklart är jag ok! Jag behöver ingen extern bekräftelse på att jag är ok. Att söka efter acceptans är att agera utifrån en offerroll. Jag klarar mig själv och behöver inte be andra om acceptans!” Och så vidare…

Acceptans som ett behov

När jag tänker tillbaka på min tidigare inställning till acceptans kan jag delvis hålla med. Att söka efter acceptans från andra går i riktning mot en strategi. För mig är acceptans snarare en kroppslig upplevelse inom mig, och ibland något som uppstår i ett energiflöde mellan mig och andra. Denna inre eller mellanmänskliga upplevelse kan förstås uppstå när andra gör saker i min närhet. Jag är dock inte beroende av att jag själv eller andra utför specifika handlingar för att mitt behov ska bli tillgodosett.

Som jag beskrev i exemplet ovan upplevde jag behovet acceptans i ett tillstånd när mitt vanemässiga försök att lista ut hur jag uppfattas av min omgivning var frånvarande. I en perfekt värld skulle kanske detta försök till kontroll inte existera. Nu blev jag smärtsamt och samtidigt underbart påmind om hur viktigt det här behovet är för mig. I grund och botten är jag okej. Och så fantastiskt det är när både min kropp och min kognition är medveten om detta!

Några känslor kopplade till acceptans

Några känslor jag kopplar till att acceptans är tillgodosett är lugn avslappning, fridfullhet, glädje, lycka, nöjdhet och trygghet. När jag inte upplever acceptans kan jag känna mig ledsen, modfälld, nervös, orolig, sorgsen, spänd eller vemodig.

Vad har du för känslor kopplade till acceptans?

Strategier

När jag ser tillbaka på mitt liv kan jag se många beteenden där jag försökt att tillgodose behovet av acceptans. Ofta har det skett på bekostnad av andra behov. Det är nog därför jag tidigare hade associationer till acceptans som att vara behövande och att inte vara maktfull. Några av mina tidigare strategier kopplat till acceptans var att:

  • hålla med andra, eller att inte säga emot, fast jag tyckte annorlunda;
  • lyssna på samma musik, läsa samma böcker och överhuvudtaget konsumera samma kultur som mina kompisar;
  • dricka alkohol;
  • inte börja röka tobak;
  • röka marijuana.

Genom historien har vi sett människor genomföra handlingar för att tillgodose behovet av acceptans som kan beskrivas både som heroiska eller avskyvärda. Människor har förmågan att både agera med integritet eller att falla för grupptryck i tider av svårigheter. Det är ganska lätt att bedöma andras agerande både när man tittar i backspegeln och när man står utanför själva situationen. Du kan undersöka tidigare händelser och använda dem som en inbjudan till en praktik – föreställ dig själv i samma situationer:

  • Vad tror du att du skulle ha gjort?
  • Vad tror du hade hänt om du hade gjort något annat?

Mina nuvarande strategier

Några av mina nuvarande strategier för att uppfylla behovet av acceptans är:

  • diska hemma, även om jag kommer försent till något annat;
  • prata med en vän efter min föredragna tid att gå till sängs;
  • undvika att äta kött i vissa sammanhang;
  • lyssna på någon som har gjort något de skäms för;
  • svara på meddelanden.

Några av dem bidrar till mitt välbefinnande, och några av dem skulle jag vilja förbättra, så de inkluderar fler av mina andra behov.

Vilka strategier använder du för att tillgodose behovet av acceptans?

Dela dina strategier i kommentaren nedan eller, om du är en premium-prenumerant på ”The Needs’ Year”, på onlineplattformen


Detta blogginlägg publicerades ursprungligen på Empathic Way Europe’s hemsida med rubriken Acceptance – The Needs’ Year (Week 1).

På torsdag 6 januari 2022 kan du delta i ett Zoom talk med mig och Eva Rambala där vi pratar om behov.

Anmäl dig till nyhetsbrevet så får du en länk till Zoom. Om du läser detta efteråt kan du ta del av inspelningen om du blir en premium-prenumerant. Läs mer här.

Det här inlägget postades i Nonviolent Communication.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *