Vad är det för fel på föräldrarna?

DNAJag kommer ihåg när jag började bli intresserad av hur samhället fungerar och hur det kommer sig att människor gör som de gör. Är det människans natur eller är det samhällets påverkan som formar hur vi människor beter oss? Jag var väldigt skeptisk till biologiska och genetiska förklaringar och såg helt klart att det var vår omgivning som hade den största påverkan på vårt beteende.

Nu när jag har börjat läsa psykologi återkommer tankarna kring arv och miljö (jag har även nyligen skrivit om detta ämne i en bloggpost). Jag vill nämna två områden som min psykologilitteratur tar upp, intelligens och personlighet. För att avgöra hur stor del av människors beteende som beror av gener och hur stor del som påverkas av omgivningen har forskarna haft stor hjälp av tvillingstudier. Jag kommer inte gå in på detta mer än att säga att enäggstvillingar delar samma genuppsättning till skillnad från tvåäggstvillingar som inte är mer lika än syskon i allmänhet. Detta gör att enäggstvillingar är tacksamma studieobjekt när det gäller att avgöra vad som är genetiskt och vad som beror på miljön.

Vi börjar med intelligensen, den intelligens vi mäter med IQ. Det ser ut som om vi föds med en benägenhet till en viss IQ-nivå med en vidd på 15-20 IQ-poäng. Beroende på vår omgivning hamnar vi olika på denna skala. Säg att vi har en benägenhet att få en IQ på 90 till 110. Växer vi upp i en intellektuellt torftig miljö utan tillgång till böcker, ingen uppmuntran att studera och låg egen motivation kommer vi hamna på den lägre skalan och kanske få en IQ på 90. Om vi däremot blir uppmuntrade att studera, har god tillgång till intellektuell stimulans och dessutom har en inre drivkraft kommer vi att hamna i den övre skalan och kanske få en IQ på 110. Enligt forskare står det genetiska arvet för mellan 50-70 procent av en individs intelligens. Resten är beroende av omgivningen och personliga erfarenheter.

När det kommer till personligheten ser det lite annorlunda ut. Här utgör den genetiska påverkan 40-50 procent och nästan ingenting påverkas av familjeförhållanden. Forskare har sett att personligheten hos barn uppväxta i samma familj ,skiljer sig lika mycket åt som hos barn slumpmässigt plockade från populationen. Här ser det istället ut att vara individens egna unika upplevelser som har störst inflytande på hur personligheten utvecklas. Till exempel hur skolgången var eller vilka kompisar en umgicks med. Författarna till kurslitteraturen skriver att utöver extremfall där barn misshandlas och blir utsatta för övergrepp, ser det ut som att föräldrar får mer beröm och mer kritik – för sina välartade och ohyfsade barn – än de förtjänar.

Så nästa gång du ser ett barn som beter sig på ett sätt du inte gillar, tänk efter en gång till innan du skyller beteendet på föräldrarna.

Det här inlägget postades i Nonviolent Communication.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *